Förslaget till ny lärarutbildning

Jan Björklund har varit den mest framträdande politikern i utbildningspolitiska frågor sedan drygt 10 år tillbaka, först som skolborgarråd i Stockholm och sedermera alliansens skolpolitiske talesman. Nu som utbildningsminister får han chansen att lägga fram framtidens skolpolitik, bl.a. i den framtida lärarutbildningen som presenterades igår. Vad är då viktigt? Uppenbart är det strukturer! Tyvärr väldigt lite av visioner och idéer om vad som krävs av framtidens utbildning och vilka kompetenser som är nödvändiga för framtidens lärare. Strukturerna är inte ens nya utan mycket är en återgång till hur det såg ut för 20 år sedan. Utgångspunkten för detta är att skolans mål inte uppfyllts och skulden bl.a. är lärarutbildningens. Men att majoriteten av dagens lärare faktiskt är utbildade i den lärarutbildning som fanns för 20 år sedan och väldigt liten andel av verksamma lärare är utbildade enligt 2001 års lärarutbildning, undviker Björklund att tala om.

Att han har fått sådan framgång i sin retorik beror naturligtvis också på uppenbara svagheter i utbildningssystemet. Andelen outbildade lärare är stor, antalet lärare som undervisar i ämnen de inte har behörighet i är också storrt. Antalet forskarutbildade lärare är mycket lågt, bland de lägsta i OECD. Till en del löses problemet med nuvarande förslag och kommande skollagsförslag, men han gör det också enkelt för sig. Yrkeslärare är en stor grupp som saknar lärarutbildning. För att råda bot på detta kortas utbildningen från nuvarande 3 år till 1,5 år. Har man dessutom arbetat som obehörig lärare i skolan kan man också validera bort den verksamhetsförlagda utbildningen på 30 högskolepoäng. Anmärkningsvärt är att yrkeslärare inte har krav på ett självständigt examensarbete, i stort sett den enda högskoleutbildade grupp som inte genomför ett examensarbete.

Relationen mellan skolverksamhet och akademi, möte mellan teori och praktik är och har varit en viktig fråga i den professionsutbildning som lärarutbildningen är. Inledningen på sidan 37 i propositionstexten bådar gott: "Regeringen anser att den verksamhetsförlagda utbildningen till lärare och förskollärare generellt sett behöver förstärkas." Vilka är då de konkreta förslag som föreslås. Man kortar den verksamhetsförlagda utbildningen för lärarutbildning mot senare år och gymnasiet från dagens 45 högskolepoäng till 30 högskolepoäng. Man avskaffar kravet på regionalt utvecklingscentrum som mötesplats för skola och akademi. Det blir nu upp till varje lärosäte att bestämma detta. För skolhuvudmännen måste detta innebära kraftigt försämrade möjligheter till dialog med lärarutbildningen. Så var finns förstärkningen?

Avslutningsvis kan man, helt i linje med "det var bättre förr" - tanken, konstatera att någon koppling till de samhällsförändringar som vi nu genomgår med digitalisering och förändrade förhållanden i arbetsliv och kultur, inte fått någon framträdande plats i propositionen. Det närmaste ett framtidsscenario propositionen kommer är följande:

"Dagens samhälle, med större social, kulturell och språklig mångfald än tidigare, ställer nya och större krav på lärarna och förskollärarna. De sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga utmaningar vi står inför i det 21:a århundradet ställer också krav på miljö- och hållbarhetsfrågorna i skolor och utbildningar."

Fördelen är möjligtvis att varje lärosäte själv får tolka in vad det innebär av kvalitet i utbildningen.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback