Clicker 5 och workshop med lärarstudenter

Clicker 5 kan beskrivas om ett stödverktyg för skrivande och multimedia-användning. Det har konstruerats av lärare för användas som stöd i arbetet med barns emergent literacy, inklusive barn i speciella svårigheter och andra barn som har svårt med att just lära sig läsa och skriva. När artikeln Using Clicker 5 to Enhance Emergent Literacy in Young Learners skrevs 2008 användes programmet i mer än 90% av Englands skolor, där det har testats och visat sig vara användbart framför allt till att låta små barn få öva på ordigenkänning, benämning, rim-medvetenhet och grafem-medvetenhet. Användningen har också spridits i USA. 2008 hade det använts av 40.000 skolor över hela världen. (Parette, H. P. et al (2009) Using Clicker 5 to Enhance Emergent Literacy in Young Learners,  Early Childhood Education Journal, 36, 355-363. )

Clicker 5 fungerar enkelt beskrivet på följande sätt. På skärmen ser man två fönster, den övre halvan ser ut som ett vanligt ordbehandlingprogram och den undre halvan innehåller en konstruktion av «celler» med bokstäver, bilder, ord, och fraser. Innehållet i dessa välj ut av läraren och hämtas från olika mappar. För att «skriva» klickar barnet på en cell på skärmens undre halva och då hamnar innehållet på den övre halvan. Barnet kan på så sätt göra enkla meningar, dvs. barnet kan få en upplevelse av att skriva utan att kunna alla bokstäver, kunna forma dessa bokstäver för hand eller kunna stava.


Läraren väljer en lämplig nivå genom val av bilder och/eller ord. På den övre halvan kan barnet eller läraren dessutom lägga till ord själv med det hjälp av vanliga tangentbordet. Man kan alltså göra meningar av enbart färdiga delar men även kombinera dessa med egna ord och/eller bilder som man lagt in i en bildmapp. Clicker 5 kan också läsa högt vilken text som helst; om man sätter markören på ett ord i taget kan barnen följa med och lyssna. Det betyder att de kan få hjälp att sätta ihop ord och bild, och dessutom höra hur ett ord låter just som de skrivit det. Programmet har också en talbok-funktion, där hela berättelser finns (antingen färdiga berättelser eller skapade av läraren). När barnen klickar på en ikon hörs en röst som läser upp berättelsen. Barnen kan också spela in sin egen röst till bilder och de blir på så sätt ännu mer aktiva i arbetet med texterna.

Eftersom programmet är relativt nytt saknas empirisk forskning som kan visa på värdet i praktiken. De översikter som gjort visar emellertid att programmet varit till stor nytta och det har även fått pris från «Brittish Educational Suppliers Association 2007». Det anses vara ett mångsidigt och smidigt program med stor potential för individualisering, eftersom samma program kan användas för många olika literacy-aktiviteter från förskolan genom hela lågstadiet. Men forskning efterfrågas och resten av artikeln består av en beskrivning hur programmet kan relateras till de 5 nyckelkompetenser som nämndes i förra avsnittet.

Fortsättning om detta följer men först en berättelse om hur vi, Tom Gagner, jag och 33 studenter i halvklass, upptäckte programmet i en workshop. Vi har «Mac-ar» som utlåningsdatorer och programmet är gjort för Windows, så till att börja med måste Tom instruera hur man ställer in det med en enkel knapptryckning. Jag hann inte alls med men studenterna fattade och kom snabbt igång. Och jag inser att det behövs ofta lite stöd av en tekniskt kunnig person när man ska göra något nytt. Annars kan man köra fast på en småsak. Studenterna fick också kopior av den medföljande manualen. De fick arbeta i par och sätta igång att upptäcka programmets möjligheter utan någon instruktion, i vilken ände de skulle börja. Själv satte jag mig också med manualen och stirrade in i menyerna precis som studenterna. Det kändes lite knepigt att inte kunna ge någon ledtråd till vad de skulle göra och det kändes ganska vilset att leta sig fram via manualen. Ganska snabbt lämnade både jag och de flesta studenter den snitzlade banan och började klicka runt och undersöka innehållet i menyerna.

En del studenter hittade mycket få saker och frågade mig lite uppgivet vad de skulle ha det här till. De hade ingen spontan drivkraft att gå vidare och undersöka utan verkade efter några få klick, och ca. 15 minuter, tro att möjligheterna var uttömda och vad skulle de göra nu? Det var ju svår fråga som jag inte var beredd på så här gällde det att använda kunskaperna i emergent literacy och komma med förslag om vad barnen troligen lär sig av olika funktioner. Det var inte lätt att skaffa sig en bild av alla programmets alla möjligheter så det var tur att de flesta studenterna var påhittiga och nyfikna. Alla par fastnade för olika saker men mitt förslag att de skulle gå runt och bli inspirerade av varandra var inte många som nappade på. Kanske berodde det på att de hade fullt upp att koncentrera sig på sitt eget testande. Till en annan gång tror jag därför det kunde vara bra att byta partner i halvtid, för de fastnade lätt i en funktion och missade mycket av det som andra hade hittat. Min roll den här gången fick bli att gå runt och titta på alla upptäckter och diskutera vilka åldrar det kunde passa och göra kopplingar till litteraturen om barns literacy-utveckling. Jag fick ju se allas upptäckter och kunde sprida idéerna i gruppen. Studenterna hittade även funktioner som jag inte trodde fanns. Bl.a. hittade de filmer om olika djur och faktaberättelser, som de trodde kunde passa på fritids t.ex. De hittade också funktioner för mycket små barn som skulle se likheter och skillnader på bilder och där barnen fick applåder om de gjort rätt, något som jag inte trodde skulle finnas. Det ledde till diskussioner om det ibland kunde ha ett pedagogiskt värde att använda «rätt- och felfrågor» trots att pedagoger ofta är negativa till den sortens lärande?

Till slut ska jag erkänna att det kändes betydligt bekvämare med nästa grupp. Vi gjorde egentligen samma sak men nu visste jag i alla fall lite mer själv. Jag kan konstatera att studenterna verkade se fram emot att få testa detta och någon diskussion om «bra-eller-dåligt-med-datorer» dök överhuvudtaget inte upp. Det var också uppmuntrande att höra att de studenter som har egna förskolebarn trodde att deras barn skulle tycka det var jätteroligt och såg fram emot att få testa hemma.

/Anne-Mari Folkesson

Bitr. projektledare i Ung Kommunikation





Tidigare inlägg om Clicker 5 och emergent literacy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback