Ung Kommunikations blogg

Har under två dagar i två olika nätverk diskuterat digital kompetens. Vid båda tillfällena har Skolverket och Myndigheten för skolutveckling spelat en aktiv roll och inbjudit till dialog. Alldeles utmärkt att man från myndighetshåll så generöst inbjuder till samtal i en fråga av central betydelse för skola och utbildning. Bakgrunden är det ramverk av åtta nyckelkompetenser som EU-rådet och EU-parlamentet tagit fram för det livslånga lärandet.

I måndags var det föreningen Datorn i Utbildningen som var värd för mötet. Ämnet för årets SVIT-konferens är just digital kompetens och i samband med planeringen av dessa konferenser ordnades ett seminarium där frågan diskuterades. Huvuddelen av deltagarna kom från skolverksamheten, men även UR, Svenska Filminstitutet och CFL deltog.

I tisdags organiserades diskussionen av KK-stiftelsen. Förutom representanter från Skolverket och Myndigheten för skolutveckling fanns representanter från skolverksamhet och lärarutbildning. Intressanta inspiratörer under dagen var Elza Dunkels, Umeå universitet, Roger Säljö, Göteborgs universitet, Patrik Hernwall, Södertörns högskola och Öystein Johannesson, norska utbildningsdepartementet.

Ett brett spektrum av kunskaper och erfarenheter fanns representerat, dels deltagare med ett långvarigt och erfarenhetsbaserat arbete i konkret skolpraktik och dels deltagare med ett fördjupat, forskningsbaserat analysarbete. Diskussionerna fördes i god anda, utan att något tolkningsföreträde hävdades, vilket var mycket välgörande. Däremot fanns naturligtvis oenighet om vilken betydelse som ska läggas i begreppet digital kompetens. Men också en hög grad av samförstånd. Jag ska inte sammanfatta dessa dagars diskussioner i ett enda blogginlägg, utan försöka att kontinuerligt komma tillbaka till dessa frågor. Jag hoppas att diskussionerna kommer att synas i det arbete som, framförallt Skolverket har att göra, för att lyfta fram digital kompetens i skolans kursplaner. Ett arbete som kan följas på deras webbplats. Men förhoppningsvis kommer det också att vara möjligt att följa diskussionen på ett antal bloggar, bl.a. KK-stiftelsens två bloggar, Omvärldbloggen och Unga Nätkulturer, Datorn i utbildningens blogg och Elza Dunkels blogg.

Några synpunkter dock. Den digitala kompetensen inte kan isoleras till några specifika ämnen utan är en generell kompetens som i och med detta måste få genomslag i alla ämnen. Varje ämne och kunskapsområde har att förhålla sig till de samhällsförändringar som den digitala tekniken skapar, vilket innebär att frågan inte kan undvikas. Här var vi i huvudsak överens.

Jag vill också ta upp en fråga som Roger Säljö tog upp under tisdagens diskussion och som jag tror är central och som anger frågans komplexitet. Den digitala revolution som vi nu ser slå igenom på alltfler samhällsområden är, enligt Säljö, att jämställa med andra stora revolutioner:

• Läs- och skrivkunnigheten
• Boktryckarkonsten
• Massmedieindustrins framväxt.

Vi är alltså mitt inne i en stor genomgripande samhällsförändring. Även skolan påverkas. Samtidigt är det viktigt, enligt Säljö, att värna utbildningssystemets integritet. Det betyder, (så tolkar jag honom), att inte anamma den teknikdeterminism som i vissa stycken fått dominera diskussionen. En diskussion som vi också historiskt känner igen från t.ex. filmens eller TV:s intåg.

Detta väcker frågor. I hur stor utsträckning måste utbildningssystemets integritet bevaras? Om vi inte bevarar integriteten alls, hamnar vi teknikdeterminism. Men finns ett motsatt förhållande: om vi bevarar integriteten helt ska vi då "skydda" skolan från den digitala utvecklingen? Eller bevarar vi skolans integretet om vi ger ett ansvar till skolans personal att på skilda nivåer lösa uppgiften, d.v.s. att integrera den digitala kompetensen i skolans alla ämnen och kunskapsområden?