Att navigera i ett medierikt nyhetsflöde
Jag hänvisar ofta i mina föreläsningar till medieforskaren Henry Jenkins på MIT. Han skriver om vikten av mediekompetens. För några år sedan skrev han en artikel som också tar upp skolans ansvar, Confronting the Challenges of Participatory Culture: Media Education for the 21st Century, som bara blir mer och mer aktuell. I artikeln tar han upp tre väsentliga utmaningar som skolan måste ta ansvar för:
I arbetet undersöker hon skolans förmåga att ge elever redskap för att hantera ett allt rikare nyhetsflöde med en mängd olika resurser. Den beklämmande slutsats hon drar är att skolan inte alls hängt med i de snabba förändringarna. Politiska och ekonomiska intressen har helt andra möjligheter idag att forma sina budskap och om barn och ungdomar inte lär sig att förstå och tolka dessa så uppstår på sikt ett demokratiskt problem.
I takt med att mediemångfalden ökar och ger alltfler människor möjligheter att uttrycka i texter, bilder eller på annat sätt så vidgas de demokratiska ramarna. Men bara under förutsättning att vi lär oss att hantera mångfalden. I ett samhälle där få medier dominerar finns möjlighet för en slags "objektiv" eller "seriös" journalistik att ta plats just i egenskap av sin seriositet. I takt med digitaliseringen och ökningen av antalet olika medier blir det svårare att synas. Det måste då ligga på varje medborgare och konsument att kunna värdera och analysera. Än så länge räcker inte skolan upp till kraven, även om ett stort och ambitiöst arbete görs på många håll. Henry Jenkins beskriver farorna med "the laizzes faire approach" och Sanna Trygg tar upp vikten av mediekompetens och ett kritiskt förhållningssätt.
När kommer detta att tydliggöras i skolans övergripande målsättning och jämföras med andra viktiga kompetenser som läsa, skriva, räkna och tala? Precis som man gjort i Norge där man också talar om den femte mycket viktiga digitala kompetensen.
Läs även andra bloggares åsikter om mediekompetens, mediekritik, digital kompetens, skolans ansvar
- The Participatury Gap
- The Transparency Problem
- The Ethnic Challenge
I arbetet undersöker hon skolans förmåga att ge elever redskap för att hantera ett allt rikare nyhetsflöde med en mängd olika resurser. Den beklämmande slutsats hon drar är att skolan inte alls hängt med i de snabba förändringarna. Politiska och ekonomiska intressen har helt andra möjligheter idag att forma sina budskap och om barn och ungdomar inte lär sig att förstå och tolka dessa så uppstår på sikt ett demokratiskt problem.
I takt med att mediemångfalden ökar och ger alltfler människor möjligheter att uttrycka i texter, bilder eller på annat sätt så vidgas de demokratiska ramarna. Men bara under förutsättning att vi lär oss att hantera mångfalden. I ett samhälle där få medier dominerar finns möjlighet för en slags "objektiv" eller "seriös" journalistik att ta plats just i egenskap av sin seriositet. I takt med digitaliseringen och ökningen av antalet olika medier blir det svårare att synas. Det måste då ligga på varje medborgare och konsument att kunna värdera och analysera. Än så länge räcker inte skolan upp till kraven, även om ett stort och ambitiöst arbete görs på många håll. Henry Jenkins beskriver farorna med "the laizzes faire approach" och Sanna Trygg tar upp vikten av mediekompetens och ett kritiskt förhållningssätt.
När kommer detta att tydliggöras i skolans övergripande målsättning och jämföras med andra viktiga kompetenser som läsa, skriva, räkna och tala? Precis som man gjort i Norge där man också talar om den femte mycket viktiga digitala kompetensen.
Läs även andra bloggares åsikter om mediekompetens, mediekritik, digital kompetens, skolans ansvar
Kommentarer
Trackback