Svidande kritik mot förslaget till ny lärarutbildning

I tre mycket läsvärda blogginlägg, En hållbar lärarutbildning I, II, III, ger Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping, svidande kritik mot förslaget till ny lärarutbildning HUT07. Det är en kritik som slår både mot utredaren Sigbritt Franke själv och en hel del av de referenser som hon använder.

Inläggen bör absolut läsas, framför allt för analysen av vilka frågeställningar som är viktiga i ett framtidsperspektiv, mindre för just kritiken mot själva förslaget. Sigbritt Franke är trots allt bara en leverantör av ett beställningsverk från Jan Björklund och hans skolpolitiska agenda, som tyvärr alldeles för länge har fått stå oemotsagd. Detta har medfört att det idag inte finns någon politisk majoritet för något annat budskap. Det innebär med all sannolikhet att den kommande propositionen i stort kommer att följa utredningens förslag och ange ramarna för hur lärarutbildningen organiseras. Om detta kan vi ha delade meningar. I huvudsak är det en tillbakagång till tidigare utbildningsstruktur. Innehållsligt finns också ramar såsom övergripande perspektiv; centrala kunskaper och färdigheter; ålders- eller skolformsspecifika kunskaper och färdigheter. Men det är just bara ramar. Det explicita innehållet kan inte ges av ett politiskt utredningsförslag utan måste formas av lärarutbildningarna själva med en bas i forskning och beprövad erfarenhet. Där är naturligtvis Tomas Kroksmark en viktig aktör. Det är därför det är synnerligen intressant att läsa vad han skriver och vilka frågor han lyfter fram.

Några exempel:
Frågan om vad vi ska mena med kunskap är mer akut idag än kanske någonsin tidigare.
Vidare:
Vad är värt att veta i tider där alla världens information finns på några få musklickningars avstånd (datorn, telefonen, etc)? Det är en av vår tids viktigaste frågor som snabbt spiller över på lärarutbildningens grundläggande innehållsproblem: vad måste lärare behärska för att kunna möta ett extremt kunskapskomplext samhälle?

Kroksmark kritiserar också Franke för insvävning av pedagogiken genom att inte ställa frågan hur barn och unga lär sig, d.v.s.:
vad en kunskapskvalitet är eller hur lärare på ett kompetent sätt skapar förutsättningar för lärande i ett klassrum i en skola någonstans i Sverige – impregnerad av IKT och mångkulturalitet.
Han ställer då den mycket berättigade frågan vad lärarutbildningen måste tillhandahålla i termer av kunskaper och kompetenser?

Kroksmark tar också upp frågan om det historiska perspektivet:
En historisk analys av lärarutbildningen bör ta sin utgångspunkt i lärandets idéhistoria, synen på kunskap och kompetens och antaganden om lärandet inom ramen för en yrkesutbildning till lärare. Utredaren borde också ha ställt lärarutbildningens tidigare historia under en postmodern lupp, där det digitala kunskapssamhället och det kommunikationsintensiva lärandet använts som en analytisk idéhistorisk skalpell. Frågan är vad som blir kvar av lärarutbildningens stolta historia om det snittet skulle läggas. Lärarutbildningens historia försvinner inte – berättelsen har vi alltid kvar - men den kommer att framstå i ett helt nytt böjningsmönster som jag misstänker blir svårt att ta med sig in i framtiden.

Samtliga frågeställningar är mycket intressanta och förtjänar en framskjuten plats i den fortsatta utvecklingen av lärarutbildningen. Det borde väl också vara möjligt. Det finns alldeles för få forskare, framförallt inom pedagogik som ställer just den här typen av frågor. Som professor i pedagogik bör man väl ha ett visst inflytande över de forskningsmässiga satsningar som görs, oberoende av vilka politiska beslut som fattas om struktur och organisation.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback