Fildelningsdiskussionen igen
Fildelningsdiskussionen fortsätter när nu regeringens lagförslag om olaglig fildelning börjar närma sig riksdagsbeslut. Debatten tog ny fart sedan ett antal kända artister, författare, skådespelare och regissörer i DN den 13 nov stödde regeringens hårdare tag mot illegal fildelning. Sedan har debatten fortsatt med inlägg från forskare, andra musiker, bloggare och kulturskribenter. Ett pikant inslag i debatten är Niklas Strömstedt som var en av undertecknarna av den första DN-artikeln. Det visade sig att han själv hade illegalt nedladdad musik på sin egen webbsajt. Han ber om ursäkt och ska fortsättningsvis inte publicera något, varken bilder eller musik som han inte är fullständigt säker på att han får använda.
Niklas Strömstedts agerande ger en tydlig illustration till vad hela diskussionen handlar om. Musik och film är en del av innehållet på nätet och används på olika sätt. Det är ingen som inte vill att konstnärer ska få betalt för ett arbete, men det finns och diskuteras andra lösningar, men som kanske gör att populärindustrin förlorar i inflytande. Men det är i så fall inte första gången produktionssätt förändras och påverkar samhälleliga strukturer. Ludditerna på sin tid protesterade mot textilmaskinernas intåg. Konstutövning har funnits länge, men populärkulturens storföretag med världsomspännande spridning har funnits en kort tid.
Allvarligt är också det när det får till följd att kreativitet hämmas. Man stryper möjligheter för skolungdomar att ge uttryck för sitt identitetsskapande genom att förbjuda musik i elevproduktioner som inte har något med kommersiell spridning att göra. Man stryper möjligheter till nyskapande remix av musik eller konst från olika håll därför att allt beläggs med avgifter. Återigen vill jag rekommendera Lawrence Lessigs intressanta föreläsning om detta:
Niklas Strömstedts agerande ger en tydlig illustration till vad hela diskussionen handlar om. Musik och film är en del av innehållet på nätet och används på olika sätt. Det är ingen som inte vill att konstnärer ska få betalt för ett arbete, men det finns och diskuteras andra lösningar, men som kanske gör att populärindustrin förlorar i inflytande. Men det är i så fall inte första gången produktionssätt förändras och påverkar samhälleliga strukturer. Ludditerna på sin tid protesterade mot textilmaskinernas intåg. Konstutövning har funnits länge, men populärkulturens storföretag med världsomspännande spridning har funnits en kort tid.
Allvarligt är också det när det får till följd att kreativitet hämmas. Man stryper möjligheter för skolungdomar att ge uttryck för sitt identitetsskapande genom att förbjuda musik i elevproduktioner som inte har något med kommersiell spridning att göra. Man stryper möjligheter till nyskapande remix av musik eller konst från olika håll därför att allt beläggs med avgifter. Återigen vill jag rekommendera Lawrence Lessigs intressanta föreläsning om detta:
Kommentarer
Trackback