Summan är mer än de enskilda delarna eller (vanvördigt)... remix!
Var igår på konferensen Design for Learning på Stockholms universitet. Konferensen är den första i sitt slag och är ett försök att utvidga teorier om lärande i perspektiv av hur olika medier och kommunikativa villkor påverkar lärande. Konferensens syfte var att fördjupa frågeställningarna i teoretiska och metodologiska avseenden. Som jag förstod det så handlar diskussionen delvis om formerandet av ett nytt teoretsikt perspektiv med utgångspunkt i pedagogik och semiotik.
Till hjälp i min förståelse får jag i boken Design för lärande som nyligen kommit ut. Boken är en antologi som redigerats av Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander. Där hittade jag bl.a. ett avsnitt med följande lydelse:
"Design för lärande är ett teoretiskt perspektiv som är utvecklat ur några av de paradigm vi sett ovan: från Dewey idén om erfarenhet och aktivt skapande, från sociokulturell teori idén om situerat lärande och den roll som artefakterna spelar samt från socialsemiotisk teori idén om multimodalitet. Varför då en utvidgning av dessa förhållningssätt? Jo, Deweys perspektiv var starkt individorienterat, medan socio-kulturella teorier tar fasta på den roll som både situation och institutionell inramning skapar. däremot är socio-kulturell teori inte särskilt precis vad gäller uttrycken för lärande, för den roll som själva transformeringen och gestaltningen spelar. Detta fokuseras starkt i multimodal teoribildning, som utvecklats ur studier av kommunikation. Den multimodala fokuseringen har å sin sida i stor utsträckning varit blind för den betydelse som den den institutionella inramningen har för kommunikation och lärande, liksom för den betydelse som olika artefakter har haft för det kollektiva minnet."
(citerat från bokens andra kapitel "Tecken för lärande - tecken på lärande. Ett designteoretiskt perspektiv" av Staffan Selander.)
En mycket spännande utgångspunkt och en bekräftelse på att det inte räcker med bara en teori eller ett perspektiv för att förklara och underlätta förståelsen för vad som händer med lärandet i vårt samtida samhälle. Kanske är det i brytningen mellan olika perspektiv som ny förståelse uppkommer.
Till hjälp i min förståelse får jag i boken Design för lärande som nyligen kommit ut. Boken är en antologi som redigerats av Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander. Där hittade jag bl.a. ett avsnitt med följande lydelse:
"Design för lärande är ett teoretiskt perspektiv som är utvecklat ur några av de paradigm vi sett ovan: från Dewey idén om erfarenhet och aktivt skapande, från sociokulturell teori idén om situerat lärande och den roll som artefakterna spelar samt från socialsemiotisk teori idén om multimodalitet. Varför då en utvidgning av dessa förhållningssätt? Jo, Deweys perspektiv var starkt individorienterat, medan socio-kulturella teorier tar fasta på den roll som både situation och institutionell inramning skapar. däremot är socio-kulturell teori inte särskilt precis vad gäller uttrycken för lärande, för den roll som själva transformeringen och gestaltningen spelar. Detta fokuseras starkt i multimodal teoribildning, som utvecklats ur studier av kommunikation. Den multimodala fokuseringen har å sin sida i stor utsträckning varit blind för den betydelse som den den institutionella inramningen har för kommunikation och lärande, liksom för den betydelse som olika artefakter har haft för det kollektiva minnet."
(citerat från bokens andra kapitel "Tecken för lärande - tecken på lärande. Ett designteoretiskt perspektiv" av Staffan Selander.)
En mycket spännande utgångspunkt och en bekräftelse på att det inte räcker med bara en teori eller ett perspektiv för att förklara och underlätta förståelsen för vad som händer med lärandet i vårt samtida samhälle. Kanske är det i brytningen mellan olika perspektiv som ny förståelse uppkommer.
Kommentarer
Trackback