Växjökonferensen
Har under två dagar denna vecka varit på den nationella gymnasiekonferensen i Växjö. Samtidigt pockar andra uppgifter på. Det börjar nu märkas att vi saknar Stina, vår informatör som slutade vid jul. Det tar tid och kraft innan rekryteringen av ny informatör är klar.
Tillbaka till Växjökonferensen. I två aktiviteter under konferensen skulle "våra" frågor aktualiseras. I onsdagas höll Ola Larsmo, författare och jounalist ett mycket intressant seminarium: Erik Gustaf Geijer och bloggarna. Under torsdagen höll jag tillsammans med Martin Danielsson ett seminarium där utgångspunkterna för projektet presenterades. Martin kommer från samhällsvetenskapliga institutionen på Växjö universiet och han presenterade några av tankarna i en litteraturstudie om forskningen på området ungdomar och nya medier. Denna studie kommer vi inom kort att lägga ut i sin helhet på vår hemsida.
Ola Larsson tog i sitt seminarium upp de fenomen som nu är aktuella på nätet:
Flickr, världens största fotoalbum
My Space, världens största nätgemenskap,
Wikipedia, encyklopedin på nätet, uppbyggd frivilligt, gemensamt och av användarna själva på flera olika språk.
YouTube, världens största kortfilms- och videoportal
och avslutningsvis alla bloggar som finns.
Det som är gemensamt för dessa är att de alla är produkter av den teknikutveckling som går under beteckningen Web 2.0. Det är inte bara en teknikutveckling utan också ett koncept som bygger på att användare på ett enkelt sätt skapar material som görs tillgängligt på webben. Enkelhet och mångas bidrag är hörnstenarna. På bara några år har dettta blivit en gigantisk produktion av bilder, filmer, musik, dagböcker, recensioner, allt som kan göras digitalt och publiceras. I den meningen är det ett jätteligt demokratiprojekt, menar Ola Larsmo, och en fortsättning på den tradition som går tillbaka till Upplysningstiden och skapandet av den stora franska Encyklopedin.
Det är i detta sammanhang som Erik Gustaf Geijer (1783-1847) kommer in. Ola Larsmo menar att han var en föregångare som filosof och debatör och att de frågor han ställde i sin samtid har bäring för de diskussioner vi nu har om demokrati, tryckfrihet och nya medier. Olas tankar och idéer går att ta del av på den hemsida han har med adress: www.olalarsson.com.
Under seminariet diskuterades också de två sidor som finns av nätet, den ljusa demokratiska sidan och möjligheterna för många att göra sin stämma hörd, men på samma gång också den mörka sidan med all den ondska som världen producerar och som kan exponeras med ett musklick. Det är i denna verklighet som våra barn och ungdomar växer upp. Det finns inga enkla svar på hur denna företeelse ska hanteras, utan måste vara en del av det nödvändiga, medborgeliga och demokratiska samtalet.
En sådan diskussion för t.ex. Elza Dunkels i sin blogg Nätkulturer från i måndags, Dumheten 1 - Förnuftet 0. Det inlägget är läsvärt!
Tillbaka till Växjökonferensen. I två aktiviteter under konferensen skulle "våra" frågor aktualiseras. I onsdagas höll Ola Larsmo, författare och jounalist ett mycket intressant seminarium: Erik Gustaf Geijer och bloggarna. Under torsdagen höll jag tillsammans med Martin Danielsson ett seminarium där utgångspunkterna för projektet presenterades. Martin kommer från samhällsvetenskapliga institutionen på Växjö universiet och han presenterade några av tankarna i en litteraturstudie om forskningen på området ungdomar och nya medier. Denna studie kommer vi inom kort att lägga ut i sin helhet på vår hemsida.
Ola Larsson tog i sitt seminarium upp de fenomen som nu är aktuella på nätet:
Flickr, världens största fotoalbum
My Space, världens största nätgemenskap,
Wikipedia, encyklopedin på nätet, uppbyggd frivilligt, gemensamt och av användarna själva på flera olika språk.
YouTube, världens största kortfilms- och videoportal
och avslutningsvis alla bloggar som finns.
Det som är gemensamt för dessa är att de alla är produkter av den teknikutveckling som går under beteckningen Web 2.0. Det är inte bara en teknikutveckling utan också ett koncept som bygger på att användare på ett enkelt sätt skapar material som görs tillgängligt på webben. Enkelhet och mångas bidrag är hörnstenarna. På bara några år har dettta blivit en gigantisk produktion av bilder, filmer, musik, dagböcker, recensioner, allt som kan göras digitalt och publiceras. I den meningen är det ett jätteligt demokratiprojekt, menar Ola Larsmo, och en fortsättning på den tradition som går tillbaka till Upplysningstiden och skapandet av den stora franska Encyklopedin.
Det är i detta sammanhang som Erik Gustaf Geijer (1783-1847) kommer in. Ola Larsmo menar att han var en föregångare som filosof och debatör och att de frågor han ställde i sin samtid har bäring för de diskussioner vi nu har om demokrati, tryckfrihet och nya medier. Olas tankar och idéer går att ta del av på den hemsida han har med adress: www.olalarsson.com.
Under seminariet diskuterades också de två sidor som finns av nätet, den ljusa demokratiska sidan och möjligheterna för många att göra sin stämma hörd, men på samma gång också den mörka sidan med all den ondska som världen producerar och som kan exponeras med ett musklick. Det är i denna verklighet som våra barn och ungdomar växer upp. Det finns inga enkla svar på hur denna företeelse ska hanteras, utan måste vara en del av det nödvändiga, medborgeliga och demokratiska samtalet.
En sådan diskussion för t.ex. Elza Dunkels i sin blogg Nätkulturer från i måndags, Dumheten 1 - Förnuftet 0. Det inlägget är läsvärt!
Kommentarer
Postat av: Simon
Fanns det inte en kommentar här -- eller försvann den?
Trackback