Hur systematiserar vi erfarenheter från verksamhetsutvecklling?
Hur systematiserar vi erfarenheter från verksamhetsutveckling? Och vem systematiserar? I en så komplex verksamhet som skola och lärarutbildning finns många aktörer med olika mål. Ett gemensamt mål för skola och lärarutbildning måste vara utveckling av lärarprofessionen. I vårt projekt är kravet starkt på en utveckling av lärarprofessionen när det gäller digital kompetens.
I antologin Utbildningsvetenskap - ett kunskapsområde under formering beskriver både Ingrid Carlgren och Mikael Alexandersson vilket avstånd som finns mellan den akademiska forskningen och den pedagogiska yrkespraktiken. Och det trots att statsmakterna under 90-talet och senare, i allt högre utsträckning, givit ett utvecklingsansvar till lärarna. Samtidigt som ett stort ansvar har lagts på akademin och forskningen att ge relevant stöd i detta utvecklingsarbete. Båda visar i sina artiklar på den problematiska relationen. Vem tar ansvar för att relationen utvecklas? Så länge osäkerheten i relationen kvarstår kommer det att bli svårt ge svar på de inledande frågorna.
Jag tycker Mikael Alexandersson ger ett intressant bidrag till diskussionen i sin artikel Praxisnära forskning och läraryrkets vetenskapliga bas. I relationen mellan forskarsamhället och den pedagogiska yrkesverksamheten identifierar han två arenor: en akademisk arena där forskning främst sker om den pedagogiska yrkesverksamheten; en praxisnära forskningsarena där forskning sker i den egna yrkesverksamheten. Den senare är mer pragmatisk till sin karaktär menar Alexandersson. "Har inte forskningen hög aktualitet och är inte erhållna resultat användbara i nuet, kommer inte forskningen att upplevas som meningsfull av verksamma lärare." Han jämför denna verksamhet med FoU-verksamhet inom socialtjänsten eller omvårdnadsforskning inom vården.
Denna arena finns inte idag. Det krävs politisk, organisatorisk och ekonomisk styrning av flera aktörer för att denna utveckling ska komma till stånd. Politiska beslut av regering och riksdag, riktade forskningsmedel, nya samverkansmönster. Alltså ett aktivt arbete på flera nivåer i utbildningssystemet krävs.
De lokala högskolorna har också ett stort ansvar och Mikael Alexandersson ställer frågan om de regionala utvecklingscentra (RUC), som finns vid varje högskola med lärarutbildning, kan utgöra en viktig länk. Detta eftersom RUC spelar en aktiv roll i samarbetet mellan lärarutbildning och kommun. Självklart måste också kommunerna ta ett aktivt ansvar genom att skapa en infrastruktur som ger lärare möjlighet till forskarutbildning och att aktivt på olika sätt kunna delta i forsknings- och utvecklingsprojekt.
Skulle denna utveckling komma till stånd borde det finns större möjligheter för oss att lyckas i vårt uppdrag att långsiktigt stärka lärares och lärarutbildares kompetens.