Ung Kommunikations blogg

När en ny teknik blir tillgänglig uppstår alltid nya frågor som hör ihop med användningen av den nya tekniken. Frågor som vi inte ens visste fanns. Det man kan konstatera är att den digitala tekniken med mobiltelefoner och internet har fört med sig nya möjligheter för människor, men nya frågor har väckts och nya problem har uppstått - eller är det kanske egentligen bara gamla problem i ny skepnad? Här ligger kanske en del av svårigheten med den nya tekniken - att vi kan uppfatta ett gammalt problem som något nytt, eller att vi försöker lösa ett gammalt problem som har hittat nya vägar i den digitala världen.

Ett exempel är mobbning. Mobbning är alltid avskyvärt och för den som blir utsatt orsakar mobbningen mycket lidande både medan den pågår och senare i livet. Antagligen har mobbning alltid förekommit, men med den nya tekniken har det blivit svårare att fly från mobbarna. Tidigare var mobbningen i hög grad knuten till det fysiska rummet. Mobbningen skedde på särskilda platser där mobbarna inte riskerade att bli upptäckta. Så är det fortfarande, men fler arenor har tillkommit. En kille i sexan kan få ett sms på morgonen med ett hotfullt innehåll och så är den dagen förstörd. En sextonårig flicka kan få en bild, som föreställer henne själv när hon kommer ur duschen efter gympan, utlagd på nätet och har bilden en gång funnits på nätet, är den för alltid offentlig.

Mobbningen är idag inte enbart knuten till det fysiska rummet. Att bli mobbad genom att få en pinsam bild på sig själv utlagd på webben, eller att bli hånad i nätspelet World of Warcraft är minst lika jobbigt. Vuxenvärldens - till synes - kraftfulla åtgärd att mobbare ska kunna tvingas byta skola kan också tolkas som att man inte har insett att det finns nya arenor för mobbare där geografin inte har någon betydelse.

En annan fråga som dyker upp är vad som är verklighet. Vi kan säga något till tonåringen i stil med: "Sluta med det där dataspelet nu och kom ut i verkligheten". Vad den vuxne då glömmer är att dataspelet kan vara lika verkligt för tonåringen som trädgården utanför fönstret. Vad är det för skillnad på kompisarna jag träffar på webben och de som jag träffar i skolan? Är de i skolan mer verkliga bara för att jag träffar dem i det fysiska rummet? Kanske är det så att de svåra problemen dryftas med just de som jag inte behöver möta i "verkligheten", men gör detta dem mindre verkliga?

Till sist en reflektion om oss vuxna. Man talar ofta om nödvändigheten av att det finns vuxna på stan fredagkvällar när ungdomarna är ute och festar. Det blir lugnare då och vuxna får en möjlighet till inblick i tonåringarnas värld. Men borde inte samma sak gälla för nätet? Är det möjligen så att en vuxens närvaro på nätet skulle kunna få en positiv effekt på umgängesklimatet. Jag vet inte. Det jag vet är att man som vuxen på Lunarstorm ganska snabbt blir blockerad av ungdomarna, dvs man stängs ute och blir utan möjlighet att kontakta dem. Vad beror detta på? Kan det höra ihop med att den erfarenhet ungdomar har av kontakt med vuxna via nätet är av negativ art - sexuella anspelningar och inviter? Vilken bild av vuxenvärlden är det då som förmedlas till de unga?

Jag vill ändå avsluta mitt inpass i Lennarts blogg med något positivt. Jan berättade om en mamma som i sin strävan att ha en god kontakt med sin tonårige son skaffade sig ett konto på Msn. Det föll väl ut och sonen och mamman använde Msn för att via chat kommunicera med varandra när de inte träffades i verkliga livet. När kompisarna i skolan fick reda på detta, fick mamman förfrågningar från dem om hon ville chatta med dem också. Det hela slutade med - eller kanske snarare fortsatte med - att mamman nu har ett antal tonårspojkar som hon chattar med. Vuxen närvaro behövs. Vi kan inte lämna nätet som en arena bara för ungdomar. Vi behöver som föräldrar och som vettiga vuxna i allmänhet vara synliga och tillgängliga också i den virtuella verkligehetn.

Tom Gagner, Högskolan i Kalmar - biträdande projektledare inom projektet "Ung Kommunikation"