Upphovsrätten igen

I fredagens DN skriver Karin Rebas om nya former av musikspridning under rubriken "Musiken lever" och hänvisar till en artikel i Financial Times. Där ges exempel på artister som tjänar mer pengar på konserter och kringförsäljning än från den traditionella skivförsäljningen. Musikskivor börjar också spridas på nya sätt.

Enligt Karin Rebas verkar det som den starka koppling som av tradition funnits mellan distribution av musik och konstnärernas och musikbolagens faktiska möjlighet att tjäna pengar alltmer börjar brytas upp. Fler och fler bolag letar efter nya affärsmodeller som bygger på att försöka tjäna pengar där möjligheterna finns i stället för att få konsumenter att återgå till gamla konsumtionsmönster.

I Norge pågår en intensiv diskussion om digitala lärresurser. Läs Yngve Walins artikel på Kollegiet. Ytterst handlar den frågan också om upphovsrätten. I Norges fall blir den extra tydlig därför att det handlar om läromedel i utbildning.

Vid ett möte som jag deltog i tillsammans med bl a Utbildningsradion och SVT i veckan diskuterade vi också uppovsrätten. UR:s stora satsning på Rum för berättande har inneburit begränsningar i produktionen p g a upphovsrätten. SVT i Kronoberg och Kalmar län planerar en satsning på att användare i högre utsträckning ska leverera material till både webb och TV-sändningar. Här kommer också att uppstå diskussioner om vem som egentligen äger materialet och har rätt att använda det och sprida det vidare. Här finns ännu inga avtal skrivna, men frågan kommer att ställas på sin spets. För ett antal år sedan hade det inte varit någon diskussion om detta. SVT skulle vara den självklara ägaren. Idag är det inte alldeles säkert. Det finns mängder med kanaler om man vill få sin berättelse, film eller stillbild publicerad. Vid ökad konkurrens om marknaden är det inte självklart att stora mediebolag kan hävda sin rätt.

Henry Jenkins ger ett intressant historiskt perspektiv (enligt egen utsago, målade i ganska breda penseldrag) från amerikansk kulturproduktion i boken Convergens Culture. Före industrialismen spreds kultur på gräsrotsnivå för en lokal marknad. I och med industrialismens framväxt blev kulturproduktion en global storindustri. Den gobala storindustrin kunde också bestämma villkoren, vem som fick producera och vem som var ägare till det producerade. Men parallellt med denna storindustri fanns också kvar en lokal produktion som inte nådde massomfattning. I och med webbens intåg förändras förutsättningarna. I ett slag finns möjligheter för en lokal produktion som i global skala i konkurrens med storindustrin, skapar egna produktioner, omarbetar kända produktioner och kopierar hämningslöst.

Enligt Henry Jenkins har de lagar som kommit på senare år i huvudsak tjänat storindustrins intresse av att skydda sina intressen och knappast att ge ekonomiska möjligheter för konstnärer. Jenkins citerar Lawrence Lessing i en föreläsning från 2002:
"No one can do to the Disney Corporation what Walt Disney did to the Brothers Grimm."

Frågan om upphovstätten är inte alldeles enkel och illustrerar på mycket tydligt sätt den brytningstid som vi är mitt inne i.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback