Utbyte av erfarenheter

Har varit i Skövde och träffat lärarutbildare, studenter och vfu-lärare i ett seminarium om Ung Kommunikation. Seminariet var ett led i KompLIT:s kompetensutveckling för lärarutbildningen. Det uppstår alltid intressanta diskussioner när jag är ute och presenterar projektet. De flesta inser det nödvändiga i att, som lärare i olika verksamheter,  känna till vad som händer i ungdomskulturen och vilken roll och på vilket sätt digitala verktyg används. Det som kanske främst intresserar är vilka nya kommunikationsmöster som utvecklas och hur dessa kan bli en positiv möjlighet i skolans arbete.

En reaktion som jag ofta möter framförallt från lärare i skolverksamheten är bristen på stöd för att utveckla arbetet med digitala medier och nätet. Det saknas en grundläggande infrastruktur. Datorer som inte fungerar eller är placerade på ett sådant sätt att det i praktiken omöjliggör rationell användning, prjektorer som inte finns och kanske framförallt avsaknad av stödfunktioner, människor som kan hjälpa till med frågor som rör allt från hur sladdar kopplas till att ge råd och tips när det gäller användning. Det verkar som många kommuner inte prioriterat dessa frågor efter ITiS genomförande. Man har inte förnyat utrustningen, man har inte tagit tillvara de kompetenser och erfarenheter som skapades av ITiS-handledare, man har inte följt upp hur arbetslagen utvecklat sitt arbete. Antingen är det så att man kalkylerat med att denna insats, som till största delen betalades med statliga pengar, varit tillräcklig eller så har man blivit så påverkad av aktiebubblan somKinnarp sprack att man tolkat detta så att  IT inte är någon prioriterad fråga för skolan. 

Därför var det extra roligt att, under gårdagen, besöka Kinnarpsskolan i Falköpings kommun där man med relativt enkla medel ändå organiserat en miljö som ger lärarna möjlighet till att använda och utveckla klassrumsarbetetet. Det man gjort är att ha en funktionell möblering, en projektor i taket och en lärardator. Eleverna har också tillgång till några bärbara datorer. Det har varit en medveten satsning på att ge lärarna en förtrogenhet med datorn. Arbetssättet för eleverna har ändrats, men inte i så stor utsträckning som man kanske skulle kunna tro. Däremot  har  självförtroendet hos lärarna ökat och  man har upptäckt den fantastiska källa nätet är i många sammanhang. Detta berättar Johan Lindwert, SO-lärare och en av de drivande krafterna bakom Kinnarpsskolans idé om det framtida klassrummet.

Kommentarer
Postat av: mia karlsson

Lennart
Det var mycket intressant att höra din föreläsning i Skövde. Även om jag hört delar av den förut så hade jag inte tidigare hört dig berätta en del av det du tog upp. Jag tror att lärare som jag tar till sig den "historiska beskrivningen" du gav med exempel från ditt eget liv där vi är många som upplever att det är stor skillnad på att möta någon som är 27 eller 17 år. Det är som om de inte tillhör samma generation.

Förr kallades de ungdomar och klumpdes ihop som en grupp. Kanske gränsen gick någonstans vid 26, det är väl den åldern man inte längre kan åka tåg som ungdom? Idag har vi känslan av att 17-åringar och 27-åringar tillhör olika generationer. Det är som om det här med generationstiden, vilket brukar räknas som en tid på 20-25 år, har minskat.

Idag tillhör man inte riktigt samma generation om man är tonåring eller ung vuxen. Det är som om tid har kommit att bli något relativt istället för att vara något som alla faktiskt har lika mycket av - 24 timmar per dygn. Ovsett om du är 17 eller 27 så har det tagit dig lika många timmar att komma fram till din 17-årsdag. Men för 17-åringen och 27-åringen ser den vägen väldigt olika ut. Samhällsutvecklingen skapar generationsgap inom generationen genom strukturer som den enskilda individen inte kan påverka särskilt mycket, ett intressant fenomen som har att göra med IT-utvecklingen.

I ett globalt perspektiv är det intressant att se att "ungdomar" idag är väldigt medvetna om vad som händer i världen. De har en helt annan insikt i globala frågor än vi hade. Samtidigt blir det än mer viktigt att inordna sig i små lokala sammanhang där man kan finna mening i det lilla. Att tillhöra en subgrupp. Att samtidigt vara i den stora och den lilla världen är en paradox som jag tror är svår för "vuxna" att förstå. Vi måste känna till, som du säger, vad ungdomskultur innebär och själva pröva på för att förstå. Men hur kan jag veta vad det är jag ska förstå? Vilken ungdomskultur är det jag ska prioritera att förstå? Vilken subgrupp? Hur kan jag förstå ungdomskulturen när det skiljer sig så mycket att vara 17 eller 27? Vi som undervisar högskolestuderande har ett enormt gap att lära oss mer om, eftersom vi i vårt land har många studenter som inte kommer direkt från gymnsiet utan kanske till och med har vuxna barn. Det kanske handlar om att göra val och välja bort? Men då måste jag ju veta först vad jag väljer emellan, eller?

Jag tror att man kan göra som ni gör i Ung Kommuniktion, dvs hoppa över en del steg och gå direkt på. Du brukar hänvisa till tredje världen, att så har de gjort. Jag tror du har rätt. Samtidigt vet jag inte hur jag ska få lärarstudenter (som dessutom oftast har kommit en bra bit upp i 20-årsåldern och därför själva inte förstår "ungdomskulturen") och lärarutbildare att välja vad de ska ägna sin tid åt - vilken ungdomskultur är det viktigt att känna till? Har jag tid och möjlighet att ägna massor av tid till att spela datorspel, chatta, kanke gå in i Second Life och bygga upp min egen värld?

På något sätt måste det gå. Jag vet bara inte hur. Var ska man börja?

Mia Karlsson
Projektledare KompLIT
Högskolan i Skövde

2006-11-24 @ 08:05:28
Postat av: Lennart Axelsson

Hej Mia,
Tack för dina ord. Roligt att min ingång i beskrivningen av projektet passade så bra. Du lyfter nämligen precis en av de centrala frågor vi arbetar med och som vi också diskuterat med ungdomarna i Nätverket SIP som vi samarbetar med. Flera av de projektansvariga har under flera år arbetat med ungdomar, digitala medier och de kulturer som är rådande i åldern 10 till 25. De måste själva hålla aktiv kontakt med nya ungdomsgenerationer för att förstå vad som händer. Här har de digitala medierna utan tvekan spelat en mycket stor roll. Det vi ser händer i dag med MySpace och YouTube är exempel på företeelser som tillkommit efter 2001 och kanske fått sin renässans de två senaste åren. Vi är bara i inledningen av en tid där användargenererat innehåll eller fildelning får allt större betydelse. Det blir också tydligt mellan åldersgrupperna. Även om jag tror att generationsgapet kanske kommer att bli mindre i framtiden om vi ser det ur ett digitalt perspektiv när andelen infödingar ökar. Däremot kommer säkert olika subkulturer och grupptillhörigheter fortsatt ha stor betydelse.
Men det är inte konstigt om man som immigrant i denna värld känner sig vilsen och hopplöst efter. Jag tror inte vi ska ha som målsättning att försöka komma i fatt. Det blir naturligtvis extra knepigt när det, som du mycket riktigt påpekar, inte finns en ungdomskultur utan att det verkligen handlar om flera ungdomskulturer. Precis på samma sätt som vi pratar om informations- och kommunikationstekniker, alltså inte en teknik utan flera olika tekniker parallellt.
Jag tror inte det har så stor betydelse vad vi tar oss an för att förstå, det viktiga är att vi börjar resan och att resan ändå har det bestämda målet att öka förståelsen, vara öppen för dialog och själv våga prova de verktyg och tekniker som ungdomar använder. Jag tror det är en spännande resa som kan ta lite olika vägar beroende på de erfarenheter vi gör. Då är det både viktigt och intressant med den samverkan vi inlett.
Hälsningar
Lennart

2006-11-27 @ 21:14:07
Postat av: Lennart Axelsson

Ytterligare en kommentar apropå vår diskussion om olika ungdomskulturer, i ett blogginlägg på Elza Dunkels blogg, Nätkulturer, http://www.kulturer.net/blog/ från tisdagen 21 nov skriver Erik Dunkels ett gästinlägg. Intressant som förtjänar eftertanke, även efterföljande diskussion är tänkvärd.

2006-11-27 @ 21:29:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback