Datorer språkutvecklling och berättande
Den 8/11 samlades ca 120 pedagoger och lärarstudenter på Växjö universitet för en inspirationsdag kring datorer, språkutveckling och berättande!
Hur stimulerar vi de yngre barnen till berättande? Kan vi nyttja datorernas kapacitet för att främja språkutveckling?
Ann-Catrin Svensson docent i pedagogik från Jönköpings universitet inledde dagen. Ann-Katrin arbetade själv i förskolan innan hon började forska kring barns språkutveckling. Hon ser många möjligheter med informationstekniken för barnens utveckling men forskningsprojekten har också visat på hinder. Hinder som framförallt hänger samman med attityder hos personalen, organisation och kompetensutveckling.
Ann-Catrin menar att det är viktigt att vi gör eleverna datorlitterata, det vill säga lär dem använda datorn och information på så vis att hon/han kan fungera i samhället och i vardagssituationer
Förskolebarnen behöver erfarenheter för att lära sig kommunicera. Framförallt vid datorn tränar barn att diskutera, ifrågasätta, logiskt tänkande och tränar sin uttrycksförmåga. Det är viktigt att barnens intellektuella kapacitet blir utmanad. Det är bra med problemlösning i samspel och gärna samarbeta med någon som kan lite mer. Nästa gång får eleven agera lärare och förklara för sina jämnåriga – då måste eleven själv tänka efter vad det är hon/han gör.
Den språkliga medvetenheten ökar när man använder datorn i förskolan menar Ann-Catrin. Den viktigaste faktorn är dock hur mycket pedagogerna stimulerar till språklig medvetenhet. Men eleverna blir mer koncentrerad, uppmärksamhet och minnesförmågan ökar vid datorn. Arbetet vid datorn hjälper också till med de sociala aspekter: samarbete, hjälpsamhet, kognitiv konfliktlösning, självförtroende. DEt finns också vissa könsskillnader menar Ann-Catrin, flickor är "mer på hugget" att lära sig nytt, flickor väljer kreativa program medans pojkar väljer att spela spel och tävla, pojkar ber också oftare att få sitta vid datorn.
Eftermiddagen ägnade vi åt spännande berättelser tillsamman med barn. Veronica Grönte, grundskollärare i Jönköpings kommun, är författare till berättar- och skrivhandledningen Pennvässaren. Tillsammans med Carina Dahlin, förskollärare på Mariebo förskola och IT-pedagog i Jönköpings kommun berättade de om sina erfarenheter.
Marie arbetar mycket med att eleverna ska vara nöjda med sina berättelser. En berättelse är som en hinderbana, med början, mitt och ett slut. Huvudkaraktärens uppgift är att stöta på hinder för att sedan lösa dem, allt för att få berättelsen intressant. Detta sätt att arbeta kan även barn i förskolan göra och ju äldre de blir desto mer eget ansvar.
Veronica och Marie berättade dels hur de bygger upp en berättelse tar med den ut i skogen för att bygga vidare. När berättelsen är klar bygger man upp en miljö, där eleverna kan agera, detta dokumenteras sedan med antingen digital kamera eller videokamera. Även här är det eleverna som gör dokumentationen och med till exempel Movie Maker så blir det inte speciellt svårt att göra en videofilm.
Barnen blir trygga och väldigt kreativa av detta sätt att arbeta och de utvecklar sin språkliga förmåga, samtidigt som de blir bättre på att använda tekniken. Slutprodukten är också något som de blir väldigt stolta över!