Det vidgade textbegreppet

I tisdags presenterade jag, tillsammans med Martin Eneborg och Åke Sjöberg, Ung Kommunikation på Filminstitutets konferens för mediepedagoger i Malmö. Konferensen ges i anslutning till den årliga Barn- och ungdomsfilmsfestivalen (BUFF). Där fanns deltagare från Filminstitutets regionala resurscentra, lärarutbildningar, AV-Media (eller motsvarande), Utbildningsradion och Dramatiska Institutet.

Det uppstod en intressant diskussion om det vidgade textbegreppet. Det är ett inskrivet krav i kursplaner både i grund- och gymnasieskolan. Trots detta är det inget krav som tas på tillräckligt stort allvar. Skolan, och det gäller för övrigt också lärarutbildning, är fortfarande i hög grad byggd på texter och textproduktion. Vad betyder det när barns och ungdomars värld är så starkt bildbaserad? Vad betyder det när barn och ungdomars uttrycksformer är så skild från de uttrycksformer som används i skolan? Ska skolan stå för en motvikt till den kommersialiserade värld som exponeras på reklampelare, tidningar och TV? Eller är det så att skolan riskerar att tappa sitt grundläggande uppdrag på grund av bristande legitimitet och bristande förmåga att ge verktyg för förståelse av de nya mediernas roll i samhället? Det är svåra men viktiga frågor.

I samband med detta kom vi in på forskningens roll. Hur ser den forskning ut som riktas mot skolan? Ger den svar på de grundläggande frågor som skolorna brottas med idag. Eller är det så att forskningen saknar relevans därför att forskare inte har tillräcklig kontakt med skolverksamheten, en kontakt som erfordras för att förstå den verklighet som elever och lärare befinner sig i? Skolan är den sektor i samhället som flest människor på ett eller annat sätt är engagerad i, som elev, student, förälder, yrkesarbetande eller pensionär. Men hur mycket av forskningsresurser idag är inriktad mot skolan? Och vilka frågor studerar man?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback